När livet växlar ner

En lägre växel....det här är mitt första blogginlägg någonsin. "Sent ska syndaren vakna " skulle en del kanske säga. I åratal har jag uppmanats av omgivningen att börja blogga. Jag har alltid värjt mig, jag har väl aldrig känt mig bekväm med konceptet antar jag. Jag är ju en del av den där " mitt emellan " -generationen. Gammal nog att ha köpt femöres-kolor uppskopade av lanthandlarens valkiga arbetarhänder ur en trälåda och samtidigt ung nog att ha haft maskinskrivning med elektronisk skrivmaskin på schemat under min gymnasietid. Utvecklingen gick fort under min uppväxt på 70,80 och 90-talet och för oss som inte bars framåt av ett brinnande intresse för teknologi och elektronik blev det långa stunder svårt att hänga med. Nu är det kanske inte hela sanningen heller. Jag har alltid funnit mer värde i det levande än det materiella. När jag och min fru här om året besökte New York , var jag sådär lagom imponerad av att beskåda frihetsgudinnan I.R.L . Den var väl fin och så, men jag hade ju sett den på bild hundratals gånger förut och den såg ungefär likadan ut där i regndiset en februarimorgon. Exalterad däremot, blev jag när vi besökte Central park och jag äntligen fick se en av dess grå ekorrar......
Jag är bara skapt sådan, det är varken bättre eller sämre än något annat, det är bara så det är. Man föds att bära den själ och personlighet man blir given, det enda man själv ansvar för är att våga vårda och utveckla den så väl som möjligt. både inför sig själv och andra.
Jag är sjuk sedan några år tillbaka. Den här bloggen kommer inte handla om sjukdomen, men det kan vara värt att nämna , eftersom den naturligtvis präglat och genomsyrat mitt liv mycket. Livet förändras när man får ett allvarlig diagnos, det har vi nog alla läst, hört och förstått. Dels direkt, men också över tid.
Jag brukar kalla min KLL ( kronisk lymfatisk leukemi ) för min själsliga katalysator. Den har rensat bort mycket av slaggprodukter, bländverk och fasader jag bar runt på. Jag lever inte längre som om jag ständigt hade en videokamera som registrerar allt jag gör i andras ögon. Mitt liv handlar inte längre om att bli en massa inför andra. Mitt liv handlar om att fylla livets sista år med kärlek, kvalitet snarare än kvantitet på alla plan och närhet till den ursprungliga.
Mitt fokus är förändrat och riktar sig nu mot det levande jag älskar. Människor, natur, det som gror och växer med obegränsad potential.
I den här bloggen kommer jag dela med mig av det och mina egena tankar och reflektioner runt livet. Formerna kommer bli olika: Bilder, dikter och nedtecknade betraktelser.
Den som läser får se.....😉